Tid som jag får med min KBT terapeut är ovärderlig. Möjlighet
att få träffa någon som förstår hur fobin sliter min vardag och få konstruktiv kommentar
på det jag berättar är obeskrivligt stor hjälp.
Hemma har jag min man som stödjer mig och är min
stabila komponent i livet, han kramar mig och lugnar ner mig. Men vi kan inte
vinna kriget mot fobin. Vi vinner några strider men kriget forsätter. För att
vinna kriget måste jag veta vad jag ger mig på att ge sig på och jag måste ha
rätt strategi. Därför sökte jag hjälp vid Psykologmottagningen
vid Örebro universitet.
Min man känner mig men min terapeut känner min fobi.
Och man måste lära känna sin fiende innan man kommer på hur man ska vinna över
den.
Innan jag träffade min terapeut förstod jag inte en
vad är det som händer mig. Jag sökte
hjälp på vårdcentralen och hos företagsläkare och diagnosen paniksyndrom blev
min stämpel på panna. Jag har försökt hjälpa mig själv och beställde böcker och
läste på internet i min strävan efter att bli av med den hemska känsla och panikattacker.
Men det gick inte och jag kunde inte heller identifiera mig alla symtom som människor
som lider av paniksyndrom har. När jag äntligen fick träffa rätt person (min
KBT psykolog) och fick veta att jag har Specifik fobi så var jag så lättad och
glad. Alla bitar föll på plast och min beteende fick en logisk förklarig.
Det kan
låta banalt för er men i min rädsla och ständiga panikattacker såg jag inte
länge än min nästopp och trots att jag visste lite om fobier tanke aldrig slog
mig att jag hade fobi. Jag visste vad fobi betyder men jag visste inte att den
kan generaliseras och börja påverka så bredd och långt från en ursprungliga
problemet.
Men som tur fick jag chansen och blev antagen till Psykologmottagningen vid Örebro universitet.
Igår fik jag ett effektivt vapen, en ny taktik som jag ska använda mig av i min
kamp mot min fobi.
Jag kommer att skriva om det nästa gång.
