Ingen oro, ingen ångest, inga panikattacker. Jag mår bra idag. Jag vill inte överanalysera detta och försöka hitta förklarningar. Det är som det är. Jag forsätter självklart med exponeringar och att jag mår bra kanske berör på det eller inte.
Jag äter knäckebröd, duschar med varmt vatten, promenerar, lyssnar på radio, låter mina barn äta apelsiner och använda båda två toaletter dessutom har jag idag på eget initiativ skakat hand med en kund. Vissa av ovanstående handlingar utför jag utan att ens fundera på det. Dem börjar bli normala, vanliga, icke farliga handlingar. Jag försvagar min fobi genom att inte lyssna på den. Fobin fick mig att tro att om jag kontrollerar vissa saker så skulle jag vara trygg. Och ju mer jag kontrollerade desto mer osäker jag blev. Och mer kontroll gav ingen trygghet utan mer rädslor och fler panikattacker. Att tro att man har kontroll över någonting är meningslöst. Att acceptera att man inte har kontroll är så svårt.
Varför behöver vi kontroll? Varför ska vi ha kontroll? Det är nog resultat av vår västerländska syn på livet.
Buddister och Hinduister försöker uppnå Nirvana, eftersträvansvärt själsligt slutmål, en fullständig frihet från begär, hat och självbedrägeri. Tänk dig att känna det, att inte vilja ha någonting att bara vara och vara fullständigt nöjd med det. Inga planer, inga mål, inga förväntningar. Total frihet från alla begär. Är det möjligt? Det vet jag inte men det låter befriande.
Även araber, både kristna och muslimer använder sig av begreppet In šaʾ Allāh , om Gud vill. Tänk dig att känna sådan tro då är det Guds gåva eller straff allt som händer runt omkring. Du har ansvar för dina handlingar men allt utanför dig är Guds vilja. Kontrollen över det som är utanför oss lämnas över till Gud. Och allt som händer är Gud vilja..
Men man behöver kanske inte gå så långt för att hitta samma livsfilosofi, nu sitter jag ler och sjunger Que Sera, Sera (Whatever Will Be, Will Be).
Eller som Timon och Pumba skulle säga:
