VARNINGSSIGNALER

Oro för vissa sjukdomar har jag haft sedan min första graviditet men jag har alltid kunnat hålla det under kontroll fram tills mars 2011då jag fick min första panikattack.

Varför gick jag över gränsen i mars?

Anledningen är den långvariga stressen. Stressen hade tagit slut på mina krafter och min hjärna var överbelastad och kunde inte sortera information. Jag var sårbar och sårbarheten lede till att jag gick över gränsen och den oro som jag har haft vid vissa tillfällen för vissa sjukdomar övergick till ångest och panik. Flera gånger per dag hade jag panikattacker som inledes med övertygelse att jag hade dödlig sjukdom. Idag ska jag skriva om stressen som skapade förutsättningar för min fobi.

Under en tid signalerade min kropp att någonting var fel men jag var så upptagen med mitt jobb att jag inte tillåt mig själv att stanna upp och tänka på det. När det gick så långt att jag inte kunde röra på mig pga. ont i ryggen gick jag till kiropraktor. Jag gick dit för att fixa det.  Jag hade inte tid att vara sjuk, jag hade ett jobb att sköta.  

Jag hade inte tid att må dåligt, Alvedon och Ipren tog jag i princip varje dag för att dämpa ont och kunna fortsätta. Jag brydde mig inte om anledning till mina besvär jag vill bara fixa det för att kunna jobba. Spännings huvudvärk var min vardag.

 Jag hade ont i magen.  Till slut när det blev mycket störande gick jag till läkare och ville att de skulle fixa det. De hade inte hittat någonting konstigt men de frågade om jag var stressad. Stressad!? Jag hade det bästa jobbet och jag var jätteduktig . Visst var det mycket jobb men jag skulle klara det, jag trodde att jag kan klara av vad som helst. Stressad var jag inte, trodde jag.

På kvällar när jag kom hem var jag helt slut och sömmade oftast redan vid sju.  Men sedan vakande jag mitt i natten och tänkte på arbete.

Jag gick upp i vikt trots att jag aldrig hade tid att för lunchraster . Jag satte vid dator och åt.  Ibland åt jag i bilen.  Jag kände irritation över mina kollegor för att de hade raster och de brukade säga ” Vi kan inte göra mer än vi gör”.

Jag började jobba övertid, jag började jobba hemifrån, det enda som jag pratade om var arbete. Jag trodde att jag hade det bästa jobbet och var stolt över faktum att min arbetsgivare hade sådant förtrodde för mig att jag fick denna tjänst. Eftersom de litade på att jag skulle fixa det så skulle jag göra allt för att inte göra dem besvikna. Jag skulle inte ens vara hemma att vårda barn om det behövdes, min man skulle göra det för att ingen annan kunde ersätta mig på jobbet.  Löjligt! Nu i efterhand inser jag min dumhet.

Till slut blev det för mycket och jag fick min första panikattack. Så från att vara en som totalt ignorerar sin kropp blev jag en sådan som uppmärksammar allt på sin kropp och tror att en finne kan var symtom på sjukdom, på allvar.

Det är inte så att alla som är oroliga eller stressade kommer att utveckla fobi eller ångest men alla borde vara uppmärksamma på stress symtomen och inte ignorera dem. Man ska frukta stressen och ta hand om sig själv. Och lyssna på sin kropp!

PS

Jag mår mycket bättre och från idag kommer jag att minska Citalopram dos från 30 mg till 20 mg. Jag har hört skräck historier om att många börjar må sämre så fort de minskar dosen. Men mitt mål är att bli både panikfri och medicin fri och jag skulle inte våga ta det här steget om jag inte gick på terapi. Jag känner mig mycket bättre nu när jag får professionell hjälp i form av KBT terapi.

PS 111115
En av varningssignaler som jag missade var SVETT
Jag svettades extremt mycket men jag förstod inte att det var pga. stress. Så om du börjar svettas trots att du sitter och inte gör fysiskt ansträngning då kan det bero på stress.