För första gången sedan jag började min terapi känner jag belåtenhet över mitt beteende. Det var en extremt svår dag igår och rädsla håll på att slita isär mig. Jag vek mig för rädsla och jag gjorde saker som jag inte skulle göra. Hemska känslor och negativa tankar härskade över min hjärna och min kropp. Jag försökte påminna mig att mina tankar och mina känslor inte är fakta men det gick inte att lunga ner rädslan.
MEN… JAG HAR INTE TAGIT DET STORA STEGET BAKÅT. Jag har inte åkt till vårdcentralen trots att jag hade velat göra det. Jag kände desperation och hopplöshet. Jag skakade av rädsla och kunde knappt kontrollera mig. Jag ville så gärna åka dit och be om hjälp. Men jag lyckades avbryta cirkel. Jag hittade styrka i min själ och stoppade mig själv.
Jag har haft en hel del mindre panikattacker sedan igår, det är som en lång rad efterskalv efter en stor jordbävning. Men jag har lyckats avbryta cirklar i tidigt skede.
Jag kämpar för jag vill inte må som jag mår. Jag vill inte vara rädd. Och jag måste övervinna min rädsla nu annars kommer den att växa och växa och den kommer att isolera mig från livet.
För några dagar sedan beställde jag boken ”Fri från oro, ångest och fobier”, av Maria farm Larsson och Håkan Wisung. Den fick jag igår.
Jag kommer att dela med mig kunskaper från boken. Annars fortsätter jag att registrera mina panikattacker i dagbok som jag ska lämna till min terapeut vid nästa möte. Jag skulle också påbörja ny beteende experiment men det har jag inte gjort. Jag är rätt försvagat efter gårdagen. Jag är försvagad men inte besegrad.
