Imorgon ska jag träffa min KBT terapeut för sjätte gången. Jag ser fram emot det.Jag önskar att jag kunde berätta för henne att jag mår bättre än förra gången men det kommer jag inte att göra.
Känslomässigt är det upp och ner. Men det är OK bara att jag vet att jag går åt rätt håll. Om jag ska mätta mitt framsteg i handlingar då är det så att jag har slutat att undvika vissa situationer. Det är framgång! Men jag känner mig som en liten rädd kanin fortfarande.
”Den som har en fobi vet egentligen att situationen inte är så farlig men kroppen reagerar ändå. Hjärnan kan inte uppfatta om det vi är med om verkligen sker eller om det är en fantasi. För att skydda oss tar den därför det säkra före osäkra och antar att det är verklighet. Det innebär att för varje gång vi hamnar i en obehaglig situation, eller undviker den, lagar informationen i hjärna och den talar om för oss att et här är situationer som vi inte klarar av. Det gör att vi aldrig, får en chans att genomskåda faran och kan inte utveckla färdigheter att klara situationer som logiskt sätt inte är farliga.”
Slutats:
Undvika inte och stå ut med det obehagliga, det kommer att gå över. Och om du gör det rätt ofta så kommer obehaget att försvinna!
