Boken ”Ingen panik” i steg 4 beskriver tankefällor som beskrivs
som ”en sorts vanliga tankefel som leder till förvanskning och negativ snedvridning
av verkligheten” (Ingen panik, sid.118).
En av mina tankefällor är katastrofiering. När jag upptäcker
någonting på min kropp som jag tolkar som farligt då blir jag panikslagen och
jag tror att är sjuk och att jag kommer att dö och min familj kommer att vara
lidande. Jag hinner inte reseonera med
mig själv och tänka t.ex. även om jag skulle vara sjuk så finns det mediciner,
terapi etc. Jag föreställer mig det värsta scenariot direkt, jag ser mina barn
utan mig och jag är orolig för deras framtid. I mitt scenario finns inte
utrymmer för något mittemellan. Jag är antigen frisk eller jag kommer att dö
och lämna min familj. Det skrämmer mig och gör att oro fort övergår till panik .
Vad har jag lärt mig av ovanstående?
Jag har lärt mig att jag har lätt att överdriva risker. Och att
mina tankar inte är fakta. Så jag får stoppa mig själv med tanke
NU ÖVERDRIVER
DU IGEN OCH DET VET DU.
DU HAR INGEN FYSISK SJUKDOM MEN DU HAR PANIKÅNGEST
OCH
DU SOM MÅNGA ANDRA SOM LIDER AV PANIATTACKER ÖVERDRIVER RISKEN ATT NÅGOTING
FARLIGT SKA HÄNDA.
