DET TREDJE MÖTET HOS KBT PSYKOLOGEN

Vi gick genom dagbokregistrering för vecka 2 och som ni ser i nedanstående tabell så skulle jag registrera tid, situation, tanke, känsla och beteende. Jag har noterat 10 panikattacker under perioden 111104-111108. Ett exempel är panikattacken den 8 november 2011.

Se nedan.

Datum/tid	Situation	Tanke	Känsla	Beteende
111108 07:15	Ont/obehag i halsen	Symtom på farlig sjukdom	Rädsla	Tittar i spegel, letar efter info om farliga sjukdomar på Internet

Vårt autonoma nervsystem består av sympatiska nervsystemet och parasympatiska nervsystemet. Sympatiska nervsystemet aktiveras i situationer där vi blir utsatta för psykisk eller fysisk stress. Sympatiska systemet gör att vi får panikattack om parasympatiska systemet inte sätter i gång och bromsar reaktionen. En aktivering av det parasympatiska nervsystemet innebär bl.a. att hjärtverksamheten minskar, att blodtrycket sjunker, att nivån av stresshormoner sjunker och "må-bra"-hormonet oxytocin ökar etc.
Det som jag har gjort hittills är att jag har hjälpt det sympatiska systemet och ökat min rädsla genom att förstärka signal till det.  Beteendet i ovanstående tabell som att titta i spegel och börja leta efter information på Internet om symtom på farliga sjukdomar har bara gjort att jag blir mer rädd och till slut får panikattack. Terapeuten vill att jag skulle komma på vad jag borde ha gjort istället. Vad är det som skulle lunga ner mig?
Vi har kommit på några saker:
Magandning, fokusering på andra saker, försöka att inte uppmärksamma vad hjärna säger, gå ut i trädgård, ta en promenad etc.
Så min uppgift nu är att föra dagbok och försöka ändra min beteende och istället för att hjälpa det sympatiska systemet genom att skrämma upp mig mer försöka hjälpa det parasympatiska systemet genom låta bli att utföra handlingar som att ringa till vårdcentralen t.ex.
Jag kommer att fortsätta skriva om det tredje mötet i kväll.

Tyck gärna om mina inlägg.

TÄNK OM DET BLIR VÄRRE?

Jag har inte haft en enda panikattack sedan igår. Helt otroligt! Den nya diagnosen befriade mig från mycket oro. Det är nästan som att jag var inställd på att vara den typiska paninksyndrom patienten.

Nu ska jag lära mig om fobier och jag har fått med mig lite material från min KBT terapeut.  Jag är lite orolig inför det. Om all kunskap som jag har skaffat mig om paniksyndrom har gjort att jag mådde som man förväntar sig av en som lider av paniksyndrom kommer jag att göra samma sak när det gäller den nya diagnosen? Tänk om jag försvårar min situation genom att läsa om fobier? Tänk om jag ställer in mig på att vara den typiska ”fobiker” och börjar mår värre än jag har gjort.

Men kunskap borde befria eller hur?

Dessutom har jag fått det som uppgift och jag är besluten att följer alla råd som jag får från min terapeut och att jag utnyttjar den värdefulla terapi tiden.  Så jag får nog börja lära mig om fobier.