Svårt att bedöma vad det berör på men jag har haft några panikattacker sedan jag minskade Citalopram dos. Den svåraste dagen var just den dag då jag tog de första nya dosen så panikattacker berör nog på förändring i antagning av medicin. Så den första dagen var svårast och varje ny dag efter det var bättre och bättre.
Under den första och svåraste panikattacken var jag handlingsförlamad och allt som jag har lärt mig blockerades av rädsla. Men det gick över relativt snabbt och då kunde jag tillämpa expansionens fyra steg. Det fungerade inte vid det första försöket så jag fick börja om några gånger. Jag har fallit i dem gamla destruktiva banor och börjat springa till spegel för att titta prickar och andra harmlösa kroppsliga förändringar som mina förvrängda tackar gör till livsfarliga tecken. Men det är väl så att mitt sätt att agera har jag haft under en längre tid och det är orealistisk att förvänta sig att jag ändra mitt beteende under kort period. Men idag kommer jag verkligen att försöka att låta bli och bryta cirklar tidigt.
Jag har inga bevis för att med säkerhet påstå att denna lilla försämring berör på minskad Citalopram dos. Men jag är en av de som måste ha förklarningar för att kunna förstå, och det är också ett problem och därför lär jag mig ACCEPTANS. Och jag tror verkligen om jag tillämpar ACT (Acceptance and Commitment Therapy, ACT, är en vetenskapligt förankrad psykoterapeutisk metod och en ny form av kognitivbeteendeterapi, KBT) så kommer jag att bli mycket lyckligare. Jag har uppehåll i min terapi eller snarare sagt i kontakter med mina terapeuter och jag kommer idag att beställa en bok som beskriver ACT och försöka använda mig av de nya kunskaperna. Jag kommer att blogga om det fram tills jag börjar träffa min terapeut.
Hur som helst är det mycket lättare att hantera denna psykiska ont genom att tänka på min fobi som på en fiende? Så jag peppar mig själv genom att tänka
INGEN FARA DET ÄR FOBI SOM GÖR DIG ATT TÄNKA SÅ eller NEJ, NEJ… DU (fobin) SKA INTE VINNA ÖVER MIG!
