Igår har jag börjat läsa boken ”Fri från oro, ångest och fobier” av Maria Farm Larsson och Håkan Wisung. Boken handlar om KBT behandling
av bl.a. specifika fobier. Den förtydligar
vad som händer under KBT dvs. ”KBT vill
förändra inte bara hur man tänker utan även hur man beter sig, hur man handlar.
Dessa förändringar leder då också till förändringar i stämningsläge, känslor
och i ibland hur kroppen reagera och känns.” sidan 8.
Rädslan definieras som icke-viljemässig reaktion på en hotfull
trigger. Och vilka triggers vi reagerar på bestäms i huvudsak på fyra sätt:
- förprogrammerade genetiska reaktionen
- inlärda genom upplevelse
- inlärda genom
att bevittna andras rädslereaktion
- oförmågan att sortera
information på rätt sätt
Om någon skulle ha frågat mig för två dagar sedan vad rädsla
är då skulle jag nog säga okontrollbar reaktion. Men nu när jag har läst ”icke-viljemässig
reaktion” så känns det som en mycket bättre förklaring. Jag kan kontrollera många rädslor men den här fobiska
är för stark. Inte för att den är mer verklig eller mer farlig, utan för att
jag feltolkar stimulans. Men jag kommer att lära mig att tolka dem skärmande situationer
på ett anat sätt och det kommer att leda till att den ”icke-vilje mässiga” reaktionen
aldrig kommer i gång.
Jag har funderat sedan tidigare på varför har jag denna
fobi? Och varför fick jag det nu? Och jag kan hitta förklaring i minst tre av
fyra ovanstående triggers.
- visst kan det vara genetisk men tanke att både min mamma
och min syster har viss ångest problematik
- jag är tveksam till inlärda upplevelse.
- inlärd genom att bevittna kan nog vara en av de triggers som
kanske har påverkat mig då jag har bevittnat min systers ångestreaktion rätt
många gånger
- oförmåga att sortera information. Här tänker jag på fyra
situationer som jag har upplevt. Två från barndomen och två situationer som jag
har upplevt strax innan min första panikattack. Jag har skrivit tidigare om att
som barn såg jag en TV program om en sjukdom och jag förstod inte mycket
förutom att denna sjukdommen var smittsamt och att det fanns ingen medicin mot den. Min slutsats blev att alla kommer att smittas och alla kommer att dö. Den
här rädslan förstärktes av en film som jag har sett samma år (80-talet) och som handlar
om dödligt virus och ett isolerat sjukhus där alla till slut dör och just den
här filmen blev en illustration i mitt huvud av de som kommer att hända. Det blev
verkligt, filmen visade mig hur det kommer att bli och dokumentär film bekräftade
mig att det finns dödliga sjukdomar på riktigt. Jag har i hela mitt liv varit
rädd för smittsamma sjukdomar. Men fram tills nu har jag kunnat kontrollera
denna rädsla. Det var jobbigt 2003 när SARS härskade i Asien och när det började
med Fågelinfluensa och sedan Svininfluensa. Men jag hade ändå kunnat kontrollera min rädsla.
Det som har hänt i våras var att jag var utsatt för långvarig stress och pga. det
sårbar. När jag fick kännedom om att en person som jag har jobbat med är sjuk
av en smittsam sjukdom fick jag min första panikattack. Jag trodde att jag utsatte
mig för smittrisk. Och sedan dess... är panikattacker min vardag.
Men varför jag utvecklade fobi är inte viktigt. Även om jag
visste det så skulle inte det göra att jag blir fri från det. Så… det kan vara
någon av ovanstående fyra triggers, det kan vara kombination var några eller
ingenting av det. Det spelar ingen roll. Det som är viktig är hur ska jag bil av
med det?
Idag kommer jag att fortsätta att utmana min fobi. Nu är
jag tillräckligt stark igen för att göra det.
