Det verkar som att jag klarar av rätt bra det som jag har varit rädd för under en länge period. Men när nya saker som jag förknippar med min fobi dyker upp då är det mindre bra. Igår kväll upptäckte jag att mitt äldsta barn har prickar på kinder. Det kan bero på den hårda vinden t.ex. men nej… jag blev rädd och jag fick panikattack. Min tanke var/är att jag har smittat mitt barn med den hemska som jag är rädd för.
Sedan igår kväll är jag orolig. Men … dum som jag är i dessa stunder letade jag efter info om prickar på Internet och … jag fick hemsk panikattack.
Just nu försöker jag att fokusera på annat. Jag påminner mig själv om allt jag har lärt mig. Min tolkning av situationen är min tankefälla som kallas för katastrofiering. D.v.s.. jag överdriver risken. Jag tolkar situationen som farlig och det leder till oro och panikattacker.
Jag påminner mig själv om att mina tankar och mina känslor inte är fakta. Det lugnar ner mig. Det här kommer att gå över. Det gör det alltid. Men det är jobbigt!
