PAUS

Igår fick jag samtal från Psykologmottagningen vid Örebro universitet. Jag fick bekräftat att jag kommer återuppta min terapi i januari. Nu tänker jag ta paus från bloggen.

God Jul och Gott Nytt År!

ACT

Boken har kommit och jag har med stor nyfikenhet börjat läsning.

ACT är sätt att tänka och det handlar om lycka. ACT, Acceptance and Commitment Tharapy handlar om hur vi agerar utifrån det som vi finner värdefullt I våra liv. ACT handlar också om acceptans av det som ligger utanför vår kontroll. Genom ACT ska man lära sig hantera jobbiga tankar och känslor och minska deras inflytande på oss samt identifiera saker som är viktiga och meningsfulla för oss. Jag kommer att skriva och kommentera boken.

För övrigt mår jag bra. Vid den lilla minsta oro använder jag mig att övningen Expansionens fyra steg och den lilla oron försvinner. Jag inbillar mig inte att jag helt fri från min fobi. Jag har haft bra dagar tidigare också men sedan händer det nåt som väcker demonen och man måste stå ut med det.

Jag tror inte att jag är helt fri från fobin men jag väntar inte heller på nästa smäll och bygger förväntansångest kring det. Jag får ta det om och när det kommer. Och jag tror att just detta tankesätt är någonting som jag kommer att lära mig mer av boken. Jag beställde boken för att jag har reagerat så bra på övningen Expansionens fyra steg och metoder som bygger på att jag stannar upp och möter min rädsla och låter den finnas inställer för att distrahera mig från den med alternativa beteende. 

ACCEPTERA DINA TANKAR OM DU VILL ATT DE SKA FÖRSVINNA

Jag har precis läst artikel under namnet ”Dina tankar slår tillbaka” på http://myralf.se/

Artikeln handlar om att just tankar som vi inte vill ha är svårare att bli av med än dem som vi accepterar. Artikeln börjar med följande text:

”Tänk på en vit björn. Försök att föreställa dig den för ditt inre. Ser du den framför dig? Bra! Försök nu att under en minut INTE tänka på björnen! Börja nu…

Hur gick det? Är du som de flesta andra gick det antagligen inte så bra… ”

Forskning visar tydligen att ju mer man försöker bli av med en tanke desto starkare de blir. Du kan läsa mer om detta på http://myralf.se/.

PS

Jag mår bra. Inga panikattacker och bara lite ångest. Jag fortsätter med 10 mg Citalopram och målet att helt sluta nu på söndag.

TA LIVET SOM DEN ÄR OKONTROLLBAR OCH TA DEN UTAN CITALOPRAM OCH RÄDDSLA

Gårdagen var bra. Inga panikattacker och en del oro och ångest men om jag ska jämföra med onsdagen, torsdagen och fredagen då var det en jättebra dag.

Jag undrar visst vad det kan berör på för att kunna göra det som gör mig bra. Men något självklart svar har jag inte. Visst är det så att de svåra perioderna tar alltid slut och eftre ett tag blir det bättre. Så obehag kanske har gått över av sig själv. Jag tror att taktiken ”Expansionens fyra steg” har bidragit till också samt en hel del fysiskt aktivitet och trevlig sällskap.

Jag har tidigare skrivit om kontrollbehovet och hur destruktivt och meningslös det är. Det är utopi att tro att man kan kontrollera livet. Det skulle vara så mycket enklare och roligare om man kunde ärligt acceptera detta och bara leva utan att försöka ha kontroll. Jag försöker ändra min syn på livet och tillämpa strategi ACCEPTANS inom alla område av mitt liv. Jag har stor förväntan på boken som jag beställt och som borde komma idag.

Det är inte bara fobin och ångesten som jag vill bli av med.  Det är mitt sätt att tänka och tolka som ledde till att jag fick min fobi.  Jag måste ändra mitt sätt att leva och tänka om jag vill höja min livskvalitet och det vill jag. Det handlar inte längre om att bli av med Citalopram och fobin.  Jag vill förändra mig och jag vill bli lyckligare och gladare och lugnare och nöjdare. Det skulle vara fel om jag skulle mena att jag vill förändra mig för att aldrig mer få ångest då skulle det handla om att jag försöker genom denna förändring kontrollera min tillvaro och förhindrar återfall. Men nej. Ångest är en naturlig del av livet. Men den ska inte vara för stor del av livet. Det skulle vara orealistiskt att tänka att mitt mål är att aldrig mer känna ångest och vara rädd. Det går inte. Jag vill bara kunna ta livet som det är, kontrollbarn och full av oväntade saker. Jag vill bli stark och kunna hantera det som kommer. Och under det hela vill jag vara närvarande och leva. Inte gömma mig och undvika livet för att tro att på sätt räddar jag mig från min fobi. Det är att inbilla sig att man kontrollerar fobi men det är snarare så att fobin kontrollerar mig. Så ingen undvikande, leva livet och ta den som den kommer.

PS

Sedan igår är det 10 mg Citalopram som gäller. Som ni ser av ovanstående går det rätt bra. Jag fortsätter och rapporterar.

JAG VILL SLUTA MED CITALOPRAM

För en vecka sedan minskade jag till Citalopram dos från 20 mg till 15 mg. Det var en svår vecka och det berör nog på ändrad Citalopram dos. Men det är ingen återvändo nu. Jag kommer att minska till 10 mg idag. Mitt mål är att sluta helt. Egentligen skulle jag inte ens börja om jag visste att jag skulle påbörja KBT terapi.

Jag har en svår vecka bakom mig med flera fullständiga panikattacker och mycket ångest. Nästa vecka kommer nu att bli svår också men det blir kanske lättare att hantera nu när jag kan konstatera att minskning av medicin känns på så sätt.

Den beställda boken om ACT kommer nu på måndag och det blir spännande att börja läsning. Jag kommer att  vara extra snäll mot med mig själv och försöka göra roliga saker och undvika stress så lång det går.

Jag kommer att återuppta dabokregistrering och fortsätta med expansionens fyra steg.

Just nu när jag skriver detta så allt ovanstående känns som en bra plan och jag ser fram emot fortsatt utmaning av min fobi.  Men i dem stunder när fobi kämpar tillbaka då blir jag väldigt osäker och ifrågasätter mitt beslut att sluta med medicinering. Men… följ med mig så få vi tillsammans se ur det bli med mig och vem som kommer att vinna detta krig, fobin eller jag. Jag satsar på mig själv! Egentligen är jag rätt övertygad men jag vet att det blir ingen lätt kamp men…

Per aspera ad astra! (Mot stjärnorna genom svårigheter)

INGEN KONTROLL

Jag har två svåra dagar bakom mig. Mycket ångest och några lättare panikattacker. Jag har haft besk smak i munnen och det oroade mig mycket. Min tolkning var självklart att detta är symptom på en dödlig sjukdom. Jag kan tänka mig att det är låter helt dumt för många men det här min verklighet och mina känslor som fortfarande vinner över logiken i vissa stunder. Men jag kämpar. Jag har känt konstigheter i munnen sedan jag fick mina första panikattacker.Jag tror att det är muntorrhet. Men den här beska smaken är nåt nytt och det skrämde mig. Jag vet inte om besk smak i munnen har att göra med muntorrhet? Vissa mediciner har sådana biverkningar. Jag äter Citalopram och Citaloprams biverkning är muntorrhet men det står ingenting om besk smak i munnen. Jag har försökt att hitta svar på min fråga på Internet och jag har ringt till Rådgivningen men klokare blev är jag inte.

Hur som helst.
Jag måste öva och träna. Expansionens fyra steg hjälper men jag måste påminna mig själv att göra det under de här svåra stunder.
Jag måste bli Ok med faktum att jag kontrollerar inte allt. För att min beteende om kontroll. Varför behöver jag förklaring och svar på fråga: ”Vad är den här beska smaken i munnen?
Svaret är att jag vill veta för att kunna reagera fort om det handlar om någon farlig sjukdom. jag vill ha kontroll över det. Förstår ni hur jag tänker? Men det här är inte konstruktiv beteende. Detta beteende kan inte leda till nåt bra! 

MINSKAD CITALOPRMAM DOS KÄNNS

Svårt att bedöma vad det berör på men jag har haft några panikattacker sedan jag minskade Citalopram dos. Den svåraste dagen var just den dag då jag tog de första nya dosen så panikattacker berör nog på förändring i antagning av medicin. Så den första dagen var svårast och varje ny dag efter det var bättre och bättre.

Under den första och svåraste panikattacken var jag handlingsförlamad och allt som jag har lärt mig blockerades av rädsla. Men det gick över relativt snabbt och då kunde jag tillämpa expansionens fyra steg. Det fungerade inte vid det första försöket så jag fick börja om några gånger. Jag har fallit i dem gamla destruktiva banor och börjat springa till spegel för att titta prickar och andra harmlösa kroppsliga förändringar som mina förvrängda tackar gör till livsfarliga tecken. Men det är väl så att mitt sätt att agera har jag haft under en längre tid och det är orealistisk att förvänta sig att jag ändra mitt beteende under kort period. Men idag kommer jag verkligen att försöka att låta bli och bryta cirklar tidigt.

Jag har inga bevis för att med säkerhet påstå att denna lilla försämring berör på minskad Citalopram dos.  Men jag är en av de som måste ha förklarningar för att kunna förstå, och det är också ett problem och därför lär jag mig ACCEPTANS.  Och jag tror verkligen om jag tillämpar ACT (Acceptance and Commitment Therapy, ACT, är en vetenskapligt förankrad psykoterapeutisk metod och en ny form av kognitivbeteendeterapi, KBT) så kommer jag att bli mycket lyckligare. Jag har uppehåll i min terapi eller snarare sagt i kontakter med mina terapeuter och jag kommer idag att beställa en bok som beskriver ACT och försöka använda mig av de nya kunskaperna. Jag kommer att blogga om det fram tills jag börjar träffa min terapeut.

Hur som helst är det mycket lättare att hantera denna psykiska ont genom att tänka på min fobi som på en fiende? Så jag peppar mig själv genom att tänka

INGEN FARA DET ÄR FOBI SOM GÖR DIG ATT TÄNKA SÅ eller NEJ, NEJ… DU (fobin) SKA INTE VINNA ÖVER MIG!

MINSKA DOS AV CITALOPRAM

Jag har inte haft panikattacker sedan jag skrev sist. Jag hade några orosmoment inledda med feltolkning av situationen men jag lyckades bryta beteende cirkel direkt och oro utvecklades aldrig till rädsla. Jag skrev tidigare att jag fortsätter med expansion och mina exponeringar men det var fel. De som jag håller på med är inte exponeringar utan beteende experiment. Jag håller på att bli av med den beteende som generalisering av min fobi ledde till. Exponering är när man exponerar sig för den som är man egentligen rädd för. Det skrämmer livet ur mig när jag tänker på hur det ska gå till. Jag kommer att återuppta min terapi i januari och då kommer det att handla om exponering.

Det är så lätt att bygga förväntans ångest kring det. Det är nog bäst att inte fundera kring detta utan vänta till januari och höra då vad min nya terapeut kommer att föreslå.

Jag har funderat senaste dagar på att minska Citalopram dos från 20 mg till 15. Jag är rädd för att jag har hört många gånger hur folk har slutat med medicinering för att de trodde att de mår bra och minskningen ledde till återfall. Anledningen till att jag funderar på att minska dosen är för att jag tror att 20 mg gör att jag känner viss trötthet/sömnighet på förmidagar. Så jag provar med 15 mg idag. Håll tummarna för mig.

DET 7:E MÖTE HOS MIN KBT PSYKOLOG

Idag var mitt 7:e och sista möte hos min KBT terapeut för i år. Nu får jag klara mig själv tills jag får en ny terapeut i januari 2012. Det är lite skärmande. Att ha ett schema över tider hos terapeut var en trygghet för mig. Det var så skönt att ha någon att dela med mig dem konstiga och för många ofattbara känslor och tankar. Det var så bra att få träffa någon som visste vad fobin gör med mig. Det var så bra att träffa någon som kunde hjälpa mig. Min terapeut har lärt mig mycket och jag har gjort stora framsteg. Jag har lärt mig om fobi och hantering av oro och panikattacker. Min livskvalitet förbättrades då jag har börjat promenera, lyssna på radio etc.

Men nu är det som det är. Jag får acceptera det. Och det är nog ändå så att det här är min kamp och jag är huvudroll i det här dramat.

Så vad kan jag dela med mig idag?

Vi pratade om backslag och återfall. Skillnad mellan dessa två är att återfall innebär att man är där man började och allt som man har lärt sig är borta. Bakslag är en tillfällig försämring. Psykologen var tydlig i påstående att jag kommer att få backslag. Men förhoppningsvis kommer jag inte trilla ner till den djupa mörka plasten där jag var i början av terapi.

Jag fick med mig en lista med instruktioner som man ska använda sig av vid backslag.

”1. Säg till dig själv att det är vad din psykolog sa skulle inträffa förr eller senare och det är inte en katastrof. Det är inte återfall, utan en tillfälligt misslyckande att klara av en situation som du har klarat tidigare.

2. Begränsa bakslaget, dvs. låt den inte sprida sig till andra situationer.

3. Repetera de färdigheter du lärde sig under behandlingen.

4. Gå tillbaka till den situation bakslaget inträffade så fort som möjligt och fokusera all din uppmärksamhet på allra första tecken på ångest.

5. Applicera din färdighet så snart du känner de första ångestsignalerna.

6. Stanna kvar i situationen tills ångesten är reducerad och när du klarat det du vill klara.

7.om det inte fungerar, planera för att försöka i en lättare situation och gå tillbaka ett steg.

8. Om det fungerar, repetera steg 4-6.

LYCKA TILL!!!” Psykologimottagning Örebro universitet

ACCEPTANS

 På http://myralf.se/ hittade jag intressant information om olika KBT tekniker. En av teknikerna är Acceptans och det är väl samma teknik som jag fick lära mig under namnet Expansion.

"Acceptans handlar om att välja att både se och stå ut med verkligheten, hur plägsam den än kan vara utan att undvika, fly, försvränga eller döma den – hur jobbigt det än kan vara. Med verklighet menar man både den yttre verkligheten runt omkring, som exempelvis anhöriga, bekanta, vänner och ovänner och den inre verkligheten som kan vara olika tankar och känslor.

Accepterande förhållningssätt

Att ha ett accepterande förhållningssätt innebär inte att man måste avstå från att försöka förändra en situation, utan att sluta upp med att föra krig mot sig själv och sin tillvaro. Acceptans är, hur paradoxalt det än kan låta, inte att sitta passiv utan att aktivt handla i enlighet med sina mål och värderingar.

Tredje vågens beteendeterapiAcceptans är en relativt ny teknik inom KBT som framförallt kommit i och med den tredje vågens beteendeterapi. Acceptans har sitt ursprung i Buddhistist filosofi. Acceptans hjälpa en person att släppa lite av alla krav i sitt liv och på detta sätt hitta större harmoni i livet." från  http://myralf.se/

QUE SERA,SERA

Ingen oro, ingen ångest, inga panikattacker. Jag mår bra idag.  Jag vill inte överanalysera detta och försöka hitta förklarningar. Det är som det är. Jag forsätter självklart med exponeringar och att jag mår bra kanske berör på det eller inte.

Jag äter knäckebröd, duschar med varmt vatten, promenerar, lyssnar på radio, låter mina barn äta apelsiner och använda båda två toaletter dessutom har jag idag på eget initiativ skakat hand med en kund. Vissa av ovanstående handlingar utför jag utan att ens fundera på det. Dem börjar bli normala, vanliga, icke farliga handlingar. Jag försvagar min fobi genom att inte lyssna på den.  Fobin fick mig att tro att om jag kontrollerar vissa saker så skulle jag vara trygg.  Och ju mer jag kontrollerade desto mer osäker jag blev.  Och mer kontroll gav ingen trygghet utan mer rädslor och fler panikattacker. Att tro att man har kontroll över någonting är meningslöst. Att acceptera att man inte har kontroll är så svårt.

Varför behöver vi kontroll? Varför ska vi ha kontroll? Det är nog resultat av vår västerländska syn på livet.

Buddister och Hinduister försöker uppnå Nirvana, eftersträvansvärt själsligt slutmål, en fullständig frihet från begär, hat och självbedrägeri.  Tänk dig att känna det, att inte vilja ha någonting att bara vara och vara fullständigt nöjd med det. Inga planer, inga mål, inga förväntningar. Total frihet från alla begär. Är det möjligt? Det vet jag inte men det låter befriande.

Även araber, både kristna och muslimer använder sig av begreppet In šaʾ Allāh ,  om Gud vill. Tänk dig att känna sådan tro då är det Guds gåva eller straff allt som händer runt omkring. Du har ansvar för dina handlingar men allt utanför dig är Guds vilja. Kontrollen över det som är utanför oss lämnas över till Gud.  Och allt som händer är Gud vilja..

Men man behöver kanske inte gå så långt för att hitta samma livsfilosofi, nu sitter jag ler och sjunger Que Sera, Sera (Whatever Will Be, Will Be).

Eller som Timon och Pumba skulle säga:

EXPANSIONENS FYRA STEG

Övningen har jag fått från min KBT terapeut vid Psykologimottagning vid Örebro universitet.

STEG ETT- OBSERVERA

Observera förnimmelserna i din kropp. Gå igenom din kropp från topp till tå. Vad besvärar dig mest? Om du har ett obehags känsla i hela kroppen väljer du bara ut det område som besvärar dig mest. Nu ska du rikta din uppmärksamhet mot den känslan. Studera den nyfiket. Lägg märke till var den börjar och var den slutar. Vad har den för kontur, form? Sitter den på kroppens yta eller inom dig? Hur lång sträcker den sig? Var känns den som mest intensiv? Var den är svagast? Känns den likadant i mitten och kanterna? Pulserar den? Vibrerar den? Är den lätt eller tung? Rörlig? Kall?

Jag har rätt ofta ”konstig” känsla i munnen. Den känns mest undertungan vid främre tänder och lite på gommen, vid främre tänder. Ibland känns det som svag metall smak. Känslan sitter på ytan, känns mest i mitten. Den rör sig inte.

STEG TVÅ- ANDAS

Andas in förnimmelsen och runt den. Börja med ett par djupa andetag, ju långsammare desto bättre. Var noga med att tömma dina lungor helt när du andas ut. Det är viktigt att andningen är långsam och djup. Dina känslor kommer inte att försvinna men du kommer att hitta en lugn mittpunkt inom dig. Fortsätt att andas långsamt och djupt och föreställ dig att dina andetag flödar in i förnimmelsen och runt den.

In genom näsan och ut genom munnen.

STEG TRE- SKAPA UTRYMME

När dina andetag flödar in i känslan och runt den, är det som om du skapar mer utrymme inne i din kropp. Du öppnar och skapar mer utrymmer runt förnimmelsen så att den får mer plast och kan förflytta sig. Den kanske blir större och tar mer plats, det är OK.

Jag andras in och runt den. Den är orörlig men blir mindre intensiv.

STEG FYRA- TILLÅT

Tillåt förnimmelse att finnas till, trots att du inte tycker om den eller vill ha den. Låt den vara. När ditt medvetande uppmärksammar den så säger du: ”Tack medvetande” och fortsätter att observera. Om du börjar kämpa emot känsla så konstatera du behov. Nicka och säg: ”Jag ser dig” och sedan riktar du uppmärksamhet mot själva förnimmelsen.

Du ska inte göra dig av med den eller förändra den. Det gör inget om den försvagas av sig själv. Det gör inget om det inte blir någon förändring. Målet är inte att utplåna den eller förändra den. Målet är att sluta fred med den. Att låta den vara, även om du inte tycke rom den eller vill ha den.

En finns där, den här konstiga känslan i munnen. Jag får den inte bort även om jag vill det. Jag acceptera den. Den finns och jag känner den. Det ok. Min önskan att den är borta får den inte bort. Den finns och jag känner den. Och det får vara OK.

Du kan behöva fokusera på förnimmelsen i allt från par sekunder till några minuter ändå tills du helt har slutat kämpa mot den. Ha tålamod. När du klar så går du genom kroppen igen. Hittar du en till besvärlig förnimmelsen så upprepar du proceduren med den. Du kan göra samma sak med så många olika förnimmelser du behöver. Försätt till ditt kampvred är helt av.

När du utövar den här tekniken så kan två olika saker hända:

1. Dina känslor förändras

2. Dina känslor förändras inte

Det spelar ingen roll, tekniken handlar inte om att förändra dina känslor utan acceptera dem. Om du verkligen har släppt kampen mot denna känsla så kommer den att ha mycket mindre effekt på dig oavsett om den förändras eller inte.

NY TAKTIK

För att lugna ner mig under mina pankattacker har jag använt mig av olika strategier eller alternativa beteende vars mål är att hjälpa det parasympatiska systemet att bromsa den reaktion som det sympatiska systemet startade. Taktiken går ut på att istället för att hjälpa det sympatiska systemet och på så sätt förstärka rädslan, hjälpa den parasympatiska istället och på så sätt signalera till hjärna att det finns ingen fara och att lugna ner sig.

De alternativa beteende är t.ex. magandning, fokus på annat, att prata med mig själv etc. Alla dessa metoder fungerar mer eller mindre bra, beroende på hur stark rädsla/panikattack är och i vilken situation man befinner sig i etc.  

Jag tycker att andning brukar ge mig omedelbar verkan men inte långvarig, fokus på annat kräver mer ansträngning och brukar ge en längre effekt än andning. Resonemang med sig själv har den mest långvariga effekten men den kan man inte tillämpa alltid. Om ångest är för stark då har jag svårt att resonera mig själv. 

Men…

I torsdags under den sjätte terapi tillfället lärde jag mig en annan taktik som hittills fungerar utmärkt. Jag har förhindrat rädsla och panik vid den första orosmoment. Och när jag använder mig av den nya vapen så kommer inte oro tillbaka.  Jag har inte haft en enda panikattack sedan torsdag och jag har inte heller lärt mig helt och hållet den nya taktiken. Men även det som jag har lärt mig hittills är så stark vapen mot min fobi att den utplånar oro och panik effektivt. Innan jag beskriver taktiken kommer jag att ta upp en metaforisk beskrivning som min terapeut använde innan hon presenterade för mig den nya vapen.

För att beskriva panikattack och det som händer mig med mig under den använde hon metafor kvicksand. Ju mer jag försöker rädda mig och fly desto mer sjunker jag i den. Kvicksand stiger och jag försöker springa ifrån den men den går inte, den håller mig och drar ner mig. Ju mer jag sjunker desto mer rädd jag blir och desto hårdare kämpar jag. Vad borde jag göra?

Jag har faktisk läst om en likande metafor i våras men jag förstod den inte riktig eller så var jag inte mottaglig för den. Det handlar nämligen om C. Weeks teknik som han kallar ”Att flyta med ångesten” och beskriver i sin bok ”Torgskräck”. Tekniken består av fyra steg: 1.       Mött - fly inte! 2.       Acceptera - spjärna inte emot! 3.       Flyt med - spänn dig inte! 4.       Låt tiden gå - var inte otålig!

Enligt Weeks ska man tänka på panikattack som en våg och att du ligger på en luftmadrass på vattenytan. När attacken sköljer över dig låter du kroppen driva och gunga med i den mjuka vågrörelsen. Ta emot paniken med så lite motstånd som möjligt – genom att vänta till vågen ebbar ut och därute fotsätta med den man höll på med.

Den nya taktiken som jag har börjat lära mig i torsdags heter EXPANSION och den påminner lite om Weeks teknik. Den består av fyra steg:

1. Observera

2. Andas

3. Skapa utrymme

4. Tillåt

Och den fungerar! Jag kommer att beskriva den steg för steg i detaljer. Det ska jag göra imorgon.

Idag kommer jag att fortsätta med mina små exponeringar och med expansion.

PS

Man kan väl säga att det som jag håller på är att lära mig en naturlig, logisk sätt att hantera rädslan. Min fobi slår ut min logik och mitt förnuft.  Den förvandlar mig till ett liten rädd djur och hela processen äger rum i en liten del av hjärna. Reaktionen är reflexmässig och mäktig, den väcker starka känslor. Den delen av hjärna blir överbelastad medan resten av hjärna slås ut.

 Det är som att de broar som ska finnas mellan den här delen och resten av min hjärna raserades av stress och nu håller jag på med att bygga nya.

6:E MÖTE HOS MIN KBT TERAPEUT

Tid som jag får med min KBT terapeut är ovärderlig. Möjlighet att få träffa någon som förstår hur fobin sliter min vardag och få konstruktiv kommentar på det jag berättar är obeskrivligt stor hjälp.

Hemma har jag min man som stödjer mig och är min stabila komponent i livet, han kramar mig och lugnar ner mig. Men vi kan inte vinna kriget mot fobin. Vi vinner några strider men kriget forsätter. För att vinna kriget måste jag veta vad jag ger mig på att ge sig på och jag måste ha rätt strategi. Därför sökte jag hjälp vid Psykologmottagningen vid Örebro universitet.

Min man känner mig men min terapeut känner min fobi. Och man måste lära känna sin fiende innan man kommer på hur man ska vinna över den.

Innan jag träffade min terapeut förstod jag inte en vad är det som händer mig.  Jag sökte hjälp på vårdcentralen och hos företagsläkare och diagnosen paniksyndrom blev min stämpel på panna. Jag har försökt hjälpa mig själv och beställde böcker och läste på internet i min strävan efter att bli av med den hemska känsla och panikattacker. Men det gick inte och jag kunde inte heller identifiera mig alla symtom som människor som lider av paniksyndrom har. När jag äntligen fick träffa rätt person (min KBT psykolog) och fick veta att jag har Specifik fobi så var jag så lättad och glad. Alla bitar föll på plast och min beteende fick en logisk förklarig. 

Det kan låta banalt för er men i min rädsla och ständiga panikattacker såg jag inte länge än min nästopp och trots att jag visste lite om fobier tanke aldrig slog mig att jag hade fobi. Jag visste vad fobi betyder men jag visste inte att den kan generaliseras och börja påverka så bredd och långt från en ursprungliga problemet.

Men som tur fick jag chansen och blev antagen till Psykologmottagningen vid Örebro universitet. Igår fik jag ett effektivt vapen, en ny taktik som jag ska använda mig av i min kamp mot min fobi. 

Jag kommer att skriva om det nästa gång.